caspian

Fick ett SMS från Mia igår kväll... hon har kommit hem till stan igen över helgen. Har inte träffat henne sedan en snabbis i början av juni, och typiskt nog jobbar jag denna helgen :( Nåja, så blir det väl när vänner flyttar.

Hade förresten en av de i särklass sjukaste drömmarna någonsin i natt. Hade nog varit rena rama julafton för en psykolog om jag berättade om den. Dessvärre skäms jag så mycket för den just nu att inte ens i den här helt anonyma bloggen vågar jag nämna några detaljer. Huvudtemat var iaf sex... Mer säger jag inte.

Ska fixa lite försenad frukost nu, titta på Scrubs, och sen åka in till stan o se om jag hinner klippa mig lite innan jobbet.

Hör av er...

*kramar*

To get my act together. Again.

Vad är oddsen för att två helt olika gamla klasskamrater som man inte träffat på typ tio år hör av sig exakt samma dag? Utan varandras vetskap kanske jag bör tillägga. Kul var det i alla fall.

Har varit inne i stan o träffat brorsan idag, och så har jag köpt en kul-att-du-mår-bättre-present till farsan. Han var deprimerad i nästan två år - rktigt ordentligt - men är sig själv nu igen, så jag köpte ett sällskapsspel till honom: Kvitt Eller Dubbelt. Frågesportspel är skoj (:

Tänkte förresten att jag skulle avslöja vilken hemsk människa jag är, så att ni alla kan avfärda mig innan jag börjar tycka om er. Det sparar vi alla både tid och energi på. Först och främst så är jag en tidsoptimist. Jag sätter sällan igång med saker och ting förrän i absolut sista minuten. Kan bli jobbigt ibland, och framför allt stressigt. Till mitt försvar så kanske jag bör tillägga att jag nästan alltid fixar det i tid ändå. Sedan kan jag vara för snabb att döma folk. Bildar mig gärna en uppfattning om folk ibland även utan att ens ha pratat med dem. Sedan är jag förbannat godtrogen. Vill gärna tro gott om andra, ibland till den graden att det gränsar till ren dumhet. Litar på folk och deras ord och handlingar trots att jag borde ifrågasätta betydligt mer, och åtminstone behålla en viss mån tvivel tills jag känner personen mycket bättre. Folk som ljuger och luras ofta är vanligtvis ganska duktiga på det, och jag är väl ett tacksamt byte. Detta har väl lett till min nästa brist, nämligen att jag kan vara ganska småsint och bitter. Skulle t.ex. någon som dumpat mig träffa någon annan så skulle jag aldrig kunna vara storsint nog att önska henne lycka till (om man inte inkluderar sarkasm), utan med reserverad skadeglädje invänta deras misslyckande.

Så nu var det avklarat. Sedan har jag väl ett antal goda egenskaper också, men skulle jag lista dem här så missar jag hela poängen med dagens inlägg, så det skiter jag i.

Och nu ska jag sova.

Inget festande denna helgen heller, och det var jag aldrig riktigt sugen på heller. Lite innebandy, lite god mat, lite filmtittande och lite trevligt sällskap natten till idag. Det sammanfattar väl denna helgen ganska bra.

Börjar tidigt imorrn så ska lägga mig nu direkt har jag tänkt. Inget/ingen som håller mig uppe nu längre ändå, så det ska nog gå fint... persona non grata... ):

God natt, så ska jag förhoppningsvis har mer motivation att skriva imorrn.

Somnade med kläderna på igår... och TV och dator igång. Vaknade runt kl åtta imorse, gick och stängde av allt, borstade tänderna o klädde av mig och sov några timmar till. Klockan elva körde jag o hämtade brorsan och så körde vi ut till pappa o hälsade på. Vi tog en lång promenad ute på öarna och klättrade på lite klippor och hade allmänt trevligt. När vi rundade en enbuske en gång så dök det plötsligt upp en ko på andra sidan. Brorsan blev skiträdd, hehe. Sen åkte vi alla och handlade och lagade lite pasta carbonara med blåbärspaj till efterätt. Sen körde jag hem brorsan och därefter mig själv. Ikväll ska jag in till stan och kolla på film hos en kompis. Och så förmodligen träffa en viss person... får se om det blir av.

Nej nu ska jag fixa mig i ordning innan det är dags att dra.

Ciao

Det jag egentligen menar är att det är dags att se lite långsiktigt och sluta leva med skygglappar. Även att det känns som fel beslut just nu. "Realistiska Caspian" är egentligen min vän... måste acceptera det.

Skriver mer om kvällen någon annan dag. Är lite lagom salongsberusad, så ska fylla på mina vattenreserver och se om det finns någon trevlig människa online på msn ikväll tills det blir dags att sova.

Och realistiska Caspian är vaken igen...

Tidigt och tidigt... det är en bit efter läggdags för många andra. Dock inte mig. Så jag är väl inte som många andra antar jag. Men lika glad för det är jag, även om det kanske inte syns direkt på den här bilden.

Har börjat klockan sju hela denna veckan. På jobbet alltså. Idag vaknade jag klockan 06:56. Behöver jag nämna att jag sket i att ta cykeln till jobbet? Nej idag körde jag. Kom 3 minuter för sent, alltså försumbart. Lite halvduktigt faktiskt om jag får säga det själv (: Inget jag tänker göra om dock... föredrar att hinna t.ex. duscha, borsta tänderna och käka frukost innan; och knäppa gylfen innan man går hemifrån.

Tror jag ska lägga mig och titta på Skenbart nu faktiskt.

Kan avslutningsvis framföra ett tack till Arla som äntligen lyckats göra ordentliga mjölkpaket till sin klövermjölk. Ända sedan jag började köpa den mjölken så har jag totalt demolerat paketet när jag försökt öppna fliken. Och detta pga någon mysko felkonstruktion, för jag har lyckats öppna vanliga mjölkpaket hela mitt liv utan några särskilda bekymmer. Men inte den här klövermjölken. Varenda gång har den gått sönder, hur försiktig jag än varit. Tills idag då.

Nej, nu var det sängen.

Har märkt att det är lite svårt att få in den mängd sarkasm och självironi i mina blogginlägg när jag skriver så här sent på dygnet som jag annars hade velat. Måste försöka bryta det här nattliga mönstret på något sätt (:

Men innan jag gör det ska jag bjuda på lite härlig svensk stand-up.

Njut.

Fick en godnattsaga läst för mig igår kväll. Inte alls fel (: Då sussar man sött.

Sitter på jobbet nu, och tänker alls inte skriva någon dikt eller så, om ni trodde det, utan bara helt sonika klistra in en befintlig skapelse som jag vill dela med mig av. En av mina favoritdikter. Ni har säkert hört/sett den, den är riktigt känd. Drygt att stiga upp idag... men så blir det när man lägger sig mitt i natten och ställer klockan på halv sex. Ska vara glad så länge jag kommer upp över huvudtaget. Ska sluta svamla nu. Här kommer iaf dikten. Och nej, den är allt annat än sliskig.

Undrar varför jag alltid skriver blogg så här sent? Klockan ringer ju redan vid 05. Borde alltså sova nu... Och det ska jag också göra så fort jag sparat detta och borstat mina tänder. Måste alltid borsta tänderna. Hur trött jag än är. Och hur full jag än är. Med vissa undantag dock.

Ska försöka att inte bli så kryptisk i denna bloggen utan vara så rak som möjligt. Fast med tanke på hur öppen o rak jag ändå varit hittills så tänker jag kosta på mig liiiite omskrivningar iaf.

Vad är det egentligen som kan få en man - eller säkerligen även en kvinna för den delen - att lugnt sitta i kanoten o glida fram i det fina vädret trots att man vet att det är ett stort vattenfall lite längre fram? Ett vattenfall som man vet kommer bli ett helvete när man väl hamnar i det. Man kommer bli blöt, rädd, omskakad, sårad och så finns det alltid en risk att man inte kommer våga paddla kanot efteråt. Men ändå sitter man där och njuter av den hittills lugna färden och låtsas som att vattenfallet inte existerar. Varför paddlar man inte mot närmaste strand för glatta livet? Varför?? Är man verkligen så naiv att man tror att vattenfallet försvinner om man ignorerar det? Eller är man bara så jävla kortsynt att man inte tänker så långt?

Hur som helst så ska jag sova nu. Och glida fram i det fina vädret...

Natti

Har som sagt kört singel sedan "Maria" senast i somras, men det finns grejer att berätta trots detta. Har nämligen dykt upp två unga damer på Nätet som fångat min uppmärksamhet. Emelie och Jessica.

Kan ju börja med att flika in att jag senast jag blev singel lovade mig själv att nästa gång jag hittar mig någon så ska det vara på HEMMAPLAN. Mina två senaste förhållanden har varit på distans, och sådant planerande, resande och brist på spontanitet och frihet vill jag gärna undvika om det är möjligt. Visserligen så var distansen absolut inte orsaken till att det inte höll i något av fallen - blev sambo båda gångerna - men det är ju å så mycket bekvämare när man bor nära, så får man välja på förhand så är det klart att man föredrar det.

Och hittar man någon på Nätet så är ju chansen/risken ganska stor att man råkar på någon som bor i en annan del av landet. Så också i dessa fall.

Emelie: Söt ung, lite oskuldsfull tjej som jag väl flirtat lite med och så... och hon verkar mycket intresserad och vill jättegärna ses. Hon bor ungefär tio mil bort, så det är ju inte sååå farligt. Att vi är på olika våglängd, inte alls verkar ha någon uppenbar kemi (iaf inte från min sida) är ju saker man kan förbise. Eller hur?

Jessica: Började snacka av en slump genom en blogg. Kändes som det klaffade direkt. Samtalen har känts så naturliga från första stund. Matchande humor, likheter där likheter ska finnas och olikheter där olikheter ska finnas. Har känt ett tag att det dykt upp en del känslor som ligger bortom vänskap och bortom sex, även om de båda på sätt och vis också är inkluderade. Har visat mitt "intresse" (hyfsat tydligt vill jag ha det till dessutom) men inte fått någon respons alls (förutom att hon verkar flirta/ragga för fullt på andra, och det är ju ett bra tecken eller hur?), så nä, det är inte ömsesidigt... Så antingen tar jag avstånd för att se till att jag inte blir mer sårad, eller biter jag ihop och försöker rädda vänskapen som hon ändå verkar vilja ha, och som även jag verkligen uppskattar. Jag vet inte än vad jag ska göra... Även här tar jag gärna emot goda råd. Har bara varit i denna sitsen en gång innan, och om jag ska ta lärdom av den erfarenheten så bör jag lägga benen på ryggen snarast. Men i stället så sätter jag på skygglapparna och fortsätter njuta av hennes... hennes närvaro i mitt liv...

Ska ge min sömnlöshet en ny fight nu har jag tänkt, och göra ett nytt försök att somna. Har inte ens haft MSN igång på hela kvällen/natten... har inte orkat prata med någon alls. TVn däremot är ett bra och passivt sällskap...

Nej sova var det ja..

Nattinatti!

Helgens spel bestod av mestadels bakslag. Framför allt Milan, Rangers och Chelsea strulade till många kombinationer för mig. Som tur är så fick jag in mitt säkerhetsspel även denna helgen, så jag hamnade på plus till slut ändå. Men det var på håret att Valencia bara kryssade. Hoppas på mer tur nästa helg (:

Jag som faktiskt tyckte att vissa av hans låtar var ganska bra när de kom... ladda...ahem, köpte hans nya skiva idag och fy fan vilket värdelöst oväsen! Ärligt talat, hur nyter karln släppa något sånt så att andra människor riskerar att höra det? Egendomligt... Och nej, misströsta inte om ni inte vet vad  "nyter" betyder... för det är ett Blekingskt ord och betyder ungefär samma sak som "vågar".

Skulle ha fortsatt min lilla såpa från igår, men orkar inte idag. Och imorrn drar jag till Malmö med några kompisar för att kolla på Pablo Francisco!! Så jäklar gott (:

För er som inte känner igen namnet så är det en amerikansk stand-up komiker. En mycket känd sådan inom branchen.

Men jag återkommer (:

Bye bye for now!

Fast tydligen jo. Jag skriver visserligen lite "hobbydagbok" på ett annat ställe i cybervärlden, men där är jag inte anonym så vem vågar vara ärlig och rak då? Inte jag i alla fall... Japp, fegis det är jag. En 29-årig kyckling.

Tja, jag är hur som haver en 29-årig kille - märk väl att valet av 'kille' framför 'man' är fullt medvetet - från en medelliten stad i sydöstra hörnan av vårt tydligen ganska avlånga land.

*sätter på lite Enya för att komma i stämning så här mitt i natten*

Jobbar gör jag på ett sånt där drygt ställe där man sitter vid ett dumt skrivbord, svarar i en dum telefon och skriver dumma brev och dumma fax till dumma företagskunder. Vad jag vill göra när jag blir stor vet jag inte. Alltså är jag liten. Eller just det.. jag är ju en kyckling... Så var det ja.

Finns det något mer man brukar skriva i sådana här bloggar? Tja, jag kan ju sammanfatta lite mer om den här kycklingens liv så här långt. För tillfället så kan vi skita i de första 27 åren. Har nämligen inga planer på att skriva någon självbiografi än. Fast vem vet... Skulle den här lilla saken dra åt sig en 4-5 läsare så kanske man får tänka om (:

Fram till oktober förra året var jag lycklig sambo... eh nej, jag börjar om igen. Fram till oktober förra året var jag sambo. Sedan blev jag icke-sambo. Och flyttade tillbaka till min hemstad från Smålands skogar dit jag flyttade innan. Blev väl inte så värst lycklig då heller visserligen, men potential fanns. I alla fall i några veckor. Sedan träffade jag en tjej ute. Vi kan kalla henne för Marlene. En tjej som precis som jag själv inte ville ha något förhållande utan njuta av friheten och kravlösheten av att vara själv. Nu vet jag vad alla ni tänker... " Det han egentligen säger är att de ville kunna knulla runt utan känsloförbindelser, fast han vågar inte skriva det rakt ut." Ni är alla förlåtna. Och ni har alla fel. Vi knullade inte alls. Visst, vi hånglade visst lite i början, men that's it. Annars så började vi umgås som VÄNNER. Skitskönt. En tjej som det klaffar med helt som man slipper känslotjafs med. Perfekt ju.

Usch, nu börjar jag bli långrandig... har väl tappat runt 20% av alla läsare vid denna punkten. Men till er som är kvar: ni har en hel del godbitar att se fram emot, så plöj vidare bara (:

Den här perfekta, utopiska vänskaps/singel-tjofräset visade sig vara just utopiskt. Tog väl en månad sen kom den här kycklingen på att han var kär. Igen. Ärlig och rak som han är så berättade han detta för sin käresta, som handlöst blev lika kär hon... eller blev hon? Nä hon blev ju inte det. Hon sade typ att det var synd att jag kände så, men hon hade ju som sagt "bestämt sig" för att vara singel. Inget ont om henne nu om ni tror det. Herre gud, hon kunde ju lika lite rå för att hon inte blev kär i mig som jag kunde rå för att jag blev det. Vi fortsatte iaf att träffas och kolla på film o sånt där trevligt som vänner gör.

Ohållbart i längden, det visste jag. För jag kunde inte knäppa med fingret och plötsligt inte vara kär. Lika lite som jag kunde knäppa med fingret så att hon blev kär i mig. Så jag träffade en annan tjej. Maria får hon heta här inne. Tänkte att hon kunde hjälpa mig komma över Marlene. Maria verkade nämligen väldigt väldigt intresserad, och det väldigt väldigt snabbt. Sedan skadade det inte att hon var 19 år, oskuld och onormalt snygg (:

Nu ska jag avsluta dagens... jag menar nattens blogg som vilken annan såpa som helst, nämligen med en liten cliffhanger.

Dagen efter Nyårsafton hade jag flyttat in i min lägenhet (bodde hos mamma som paniklösning när jag först kom ner hit igen) och andra dagen i lägenheten hade jag Maria hemma hos mig på "dejt". En helt oskyldig dejt för övrigt. Och mitt under denna så kom Marlene hem till mig för att titta lite hur jag hade det i lägenheten och så... Hon gick direkt igen för att hon inte ville störa när hon såg att jag hade sällskap, och vi kunde fortsätta kvällen med lite filmtittande och allmänt mys. Fortfarande utan snusk ifall någon undrar. Sedan körde jag hem henne, och efter det så tog min historia en ganska oväntad och jobbig vändning... Men mer om det imorgon.

Nu får ni sova så gott så länge, för det ska jag.