caspian

Undrar varför jag alltid skriver blogg så här sent? Klockan ringer ju redan vid 05. Borde alltså sova nu... Och det ska jag också göra så fort jag sparat detta och borstat mina tänder. Måste alltid borsta tänderna. Hur trött jag än är. Och hur full jag än är. Med vissa undantag dock.

Ska försöka att inte bli så kryptisk i denna bloggen utan vara så rak som möjligt. Fast med tanke på hur öppen o rak jag ändå varit hittills så tänker jag kosta på mig liiiite omskrivningar iaf.

Vad är det egentligen som kan få en man - eller säkerligen även en kvinna för den delen - att lugnt sitta i kanoten o glida fram i det fina vädret trots att man vet att det är ett stort vattenfall lite längre fram? Ett vattenfall som man vet kommer bli ett helvete när man väl hamnar i det. Man kommer bli blöt, rädd, omskakad, sårad och så finns det alltid en risk att man inte kommer våga paddla kanot efteråt. Men ändå sitter man där och njuter av den hittills lugna färden och låtsas som att vattenfallet inte existerar. Varför paddlar man inte mot närmaste strand för glatta livet? Varför?? Är man verkligen så naiv att man tror att vattenfallet försvinner om man ignorerar det? Eller är man bara så jävla kortsynt att man inte tänker så långt?

Hur som helst så ska jag sova nu. Och glida fram i det fina vädret...

Natti