Underbara jag
Vad är oddsen för att två helt olika gamla klasskamrater som man inte träffat på typ tio år hör av sig exakt samma dag? Utan varandras vetskap kanske jag bör tillägga. Kul var det i alla fall.
Har varit inne i stan o träffat brorsan idag, och så har jag köpt en kul-att-du-mår-bättre-present till farsan. Han var deprimerad i nästan två år - rktigt ordentligt - men är sig själv nu igen, så jag köpte ett sällskapsspel till honom: Kvitt Eller Dubbelt. Frågesportspel är skoj (:
Tänkte förresten att jag skulle avslöja vilken hemsk människa jag är, så att ni alla kan avfärda mig innan jag börjar tycka om er. Det sparar vi alla både tid och energi på. Först och främst så är jag en tidsoptimist. Jag sätter sällan igång med saker och ting förrän i absolut sista minuten. Kan bli jobbigt ibland, och framför allt stressigt. Till mitt försvar så kanske jag bör tillägga att jag nästan alltid fixar det i tid ändå. Sedan kan jag vara för snabb att döma folk. Bildar mig gärna en uppfattning om folk ibland även utan att ens ha pratat med dem. Sedan är jag förbannat godtrogen. Vill gärna tro gott om andra, ibland till den graden att det gränsar till ren dumhet. Litar på folk och deras ord och handlingar trots att jag borde ifrågasätta betydligt mer, och åtminstone behålla en viss mån tvivel tills jag känner personen mycket bättre. Folk som ljuger och luras ofta är vanligtvis ganska duktiga på det, och jag är väl ett tacksamt byte. Detta har väl lett till min nästa brist, nämligen att jag kan vara ganska småsint och bitter. Skulle t.ex. någon som dumpat mig träffa någon annan så skulle jag aldrig kunna vara storsint nog att önska henne lycka till (om man inte inkluderar sarkasm), utan med reserverad skadeglädje invänta deras misslyckande.
Så nu var det avklarat. Sedan har jag väl ett antal goda egenskaper också, men skulle jag lista dem här så missar jag hela poängen med dagens inlägg, så det skiter jag i.
Och nu ska jag sova.
Har varit inne i stan o träffat brorsan idag, och så har jag köpt en kul-att-du-mår-bättre-present till farsan. Han var deprimerad i nästan två år - rktigt ordentligt - men är sig själv nu igen, så jag köpte ett sällskapsspel till honom: Kvitt Eller Dubbelt. Frågesportspel är skoj (:
Tänkte förresten att jag skulle avslöja vilken hemsk människa jag är, så att ni alla kan avfärda mig innan jag börjar tycka om er. Det sparar vi alla både tid och energi på. Först och främst så är jag en tidsoptimist. Jag sätter sällan igång med saker och ting förrän i absolut sista minuten. Kan bli jobbigt ibland, och framför allt stressigt. Till mitt försvar så kanske jag bör tillägga att jag nästan alltid fixar det i tid ändå. Sedan kan jag vara för snabb att döma folk. Bildar mig gärna en uppfattning om folk ibland även utan att ens ha pratat med dem. Sedan är jag förbannat godtrogen. Vill gärna tro gott om andra, ibland till den graden att det gränsar till ren dumhet. Litar på folk och deras ord och handlingar trots att jag borde ifrågasätta betydligt mer, och åtminstone behålla en viss mån tvivel tills jag känner personen mycket bättre. Folk som ljuger och luras ofta är vanligtvis ganska duktiga på det, och jag är väl ett tacksamt byte. Detta har väl lett till min nästa brist, nämligen att jag kan vara ganska småsint och bitter. Skulle t.ex. någon som dumpat mig träffa någon annan så skulle jag aldrig kunna vara storsint nog att önska henne lycka till (om man inte inkluderar sarkasm), utan med reserverad skadeglädje invänta deras misslyckande.
Så nu var det avklarat. Sedan har jag väl ett antal goda egenskaper också, men skulle jag lista dem här så missar jag hela poängen med dagens inlägg, så det skiter jag i.
Och nu ska jag sova.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Ja bittert låter det i alla fall.
Trackback
